Full i fan och bajsnödiga

Nattåget rullade in på Basel där vi skulle av. Fast det var fel Basel, så vi fick ta ett annat tåg till rätt Basel, ännu ett tåg till en stad som hette typ Lasange och efter det ett tåg till mot Geneve. Det var en jobbig morgon. Alla små minuter vi väntade tog vi powernaps hejvilt!

Framme i Gevene då. Man ska aldrig förvänta sig något! Vi hade, trots att vi vet att det är Schweiz andra största stad, tänkt oss att det skulle vara en liten pitoresk by. Men näe! Det är ju skitstort! Och jättefint! och total sommarvärme! Med massa vatten, många kulturer och fantastisk arkitektur. Vi strosade runt ett tag och hittade ett hostel. "Fully boked". NEEEEEJ! Vi frågade om det verkligen var fullt. Ja, men inte för två små svenska flickor. Så vi fick en varsin säng i alla fall.

Sen var det lunch. Vi åt med en kille från Kanada, han var väl trevlig men.. Vi fick inga bra vibbar så vi skakade av oss honom och gick iväg på upptäcksfärd! Som sagt, Geneve var större än vi hade tänkt oss. Vi gick vilse. Hittade bara inte. Ännu mer vilse. Nikolina blir nipprig och nervös. Men Moa tar lugnt med Nikolina in i en spårvagn och bort från vilsenheten.

Tillbaka på hostellet för en efterlängtad dusch och byte av kläder efter tre dagar. När vi skulle gå ut från hostellet för att äta så BAM! Där sitter Kanadensaren och väntar på oss! Paniken växer. Men vi lyckas på något sätt smita ut utan att han ser oss.

Har ni ätit fondue någon gång? Det har vi nu. Med ost! Massa masssa smält ost och några små brödbitar. Himmel! Så där satt vi och fondueade i någon timme innan vi blev fulla i fan! Så vi gav oss iväg och levde rövare. Vi snackade med folk lite här och där. När dom fick slut på engelska gick vi till någon annan och så vidare. När vi tyckte att det var sent (kl 22.00(vi hade varit uppe sen 06.00)) flöt vi vidare till hostellet och tänkta att nu ska vi få sova i våra sängar. Men nej! Då ligger det redan någon i Moas säng! Hong Kong hade ockuperat den. Så hon fick snällt gå och be om nya lakan och bädda i en annan säng.

Nu sitter vi på Donken och vänta på tåget till Milano. Förväntansfyllda och lite rädda för alla varningar vi har fått om italienare vs svenskar med blont hår. Men det ska nog gå bra. Vi har ju fått lite tips om hur man ska slå dom av Susanne som är erfaren.

Au revoir!