Enjoy your freedom

Segmåndagsmorgon. Väldigt seg. Men efter några om och men åkte vi iväg till Kilmainham Gaol ett jättegammalt fängelse som tog i bruk i början av 1700talet. Paffa och häpnadsförda guidades vi och ett tjugotal till turister runt i alla slingrande fängelsegångar. Alla historier sög vi upp som svampar och ögonen fick inte nog med att ta in allt de såg. Den mäktigaste scenen var bilden nedan. En enorm sal med 90 celler och i varje cell bodde det som mest 8-9 stycken. Det var överbefolkad och trångt men det var det dels för att fångarna skulle kunna hålla värmen. Annan överväldigad scen var en av utegårdarna där tretton irländska politiska rebeller (som Mona Sahlin typ? sa Moa) ställdes upp på en linje mot väggen och sköts ihjäl och en fjortonde som sköts vid motsatt sida. Avrättningarna skedde annars på framsidan vid ingången av fängelset. Offentlig hängning. Guiden avslutade turen med orden "Enjoy your freedom" och vi fick kalla kårar för frihet är inte så himla självklart för alla.

En timme gick vi omkring där och behövde endast betala 2 euro var. Moa fick in oss som studenter med att säga att det enda sättet att bevisa att vi är studenter är vår kunskap. Killen i kassan trillade nästan av stolen av skratt så inga problem där inte. Fika på en mysig lounge och sen leta leta buss tillbaka hem där vi landade och bytte om för sista kvällen ute i vårt kära Dublin. Jättemysig italiensk restaurang hittades och shit oh my god vad god maten var! Tagliatelle, grädde, brie, kyckling och champinjoner. Mmm:)

Vidare mot Temple Bar! Först träffade vi på några italienare och jamaicaner vi såg för några dagar sedan. Sen vandrade vi gatorna fram och tillbaka fram och tillbaka och pratade med alla vi träffade på. Kvällens två bästisar blev dock en irländsk kille som pratade så himla fort och fint och med en väldans brett dialekt som fick oss att bara stå och le. Den andra bästisen var en brasiliansk/italiensk kille som stod ute och gjorde reklam för någon klubb. Vi gick förbi honom cirka tusen gånger och gjorde enligt han hans jobb roligare. Charmig som få. Men han blev tillsagd av sin chef att han inte fick stå och prata med oss utan jobba istället. Oopsi!

Höga på livet sprang vi runt och sjöng och gick in en sväng på en klubb och röjde stjärten av alla tråkmånsar. Plötsligt var klockan 03.00 och allt stängde igen men vi ville inte åka hem! Så vi stannade folkmassorna och pratade med dem. Det är ju skitkul att prata med alla man träffar. Så himla enkelt också. Inte som hemma i tråksverige där allt är medelsvenssonigt och jantelagigt. Heja osvenskhet, heja öppenhet, heja frihet!

                                                Första, enda men inte sista turistbilden