Dagen började alltså på vandrahemmet Shining och citerat nyvaken Moa: "Va fan är jag och varför står det en snygg fransman och tittar på mig?". På en timme hann vi med att stiga upp, köpa och äta frukost, packa ihop, borsta tänderna och checka ut. Sen letade vi upp bussen till T-town, hoppade på och fick hjälp av en glad busschaufför att ta oss till Park Plaza Hotel på Church Street.
Vi åkte buss i en kvart. Vi åkte en halvtimme. Vi åkte fyrtiofem minuter (och här började Moa bli lite ångestfylld av att hotellet verkade ligga rakt ut åt fanders medan Nikolina var fullt upptagen med att njuta av landskapet och roliga hus). Vi åkte en timme. Räddningen är billig taxi..
Dock fick vi spendera tre timmar på en parkbänk i solen med at dricka Lidl apelsinjuice för rummet var inte färdig städat. När vi sedan äntligen fick öppna dörren till rum 430 var lyckan fullkomlig. Om inte de i rummen bredvid hört oss jubla kan de inte ha varit där för oj vad glada vi blev! Rent, fräscht, modernt, mjukt, ljust och ändå så så MoaNikolinigt.
Efter att ha "boat" in oss åkte vi favvobussen tillbaka till city. Letade upp ett klassiskt Fish and chips hak där och satt i timmar (en och en halv) och tittade på folk. Speciellt på flanellskjortig, röd solglasögonig, hår på bröstetig, munktröjig och irländig kille (/man (förlåt mammorna)). När dregelkalaset var över drog vi till Temple Bar området och insöp dagen-före-st-patricks-day-stämningen. Duditruttidudiduttiduuu lät det om gatumusikanterna. Nikolina fick ett break down men det fixades genom besök på mysigt chokladfik med ap-god hot chocolate. Vit till Moa, mörk till Nikolina och självfallet mashmallows i.
Sen Nikolina blev trött och vi vände mot Parnell Street för att ta bussen hem. Chauffören verkade dock ha gröt i munnen för vi stod som fån och upprepade Come again? flertal gånger innan vi förstår att han undrar om vi är studenter ellet "adulter". Student skriker Moa som tänker ekonomiskt och vi åker för mycket billigare än som de egentligen vuxna vi är. Nikolina kommenterar (på svenska) Numera är vi studenter för fan! Moa har kul med språket hon med och hojtar Vafanculo (italienska för ungefärligt "ta den i röven") i två italienares närhet. Tysthet uppstår.
Italienarna bor på samma hotell men vi ligger lågt. Tills vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar