Men..vi vill ju ha testosteronstinna killar

Saker och ting blir inte som vi har tänkt oss så nu ska vi sluta förvänta oss och bara köra. Som igår, inte ens bussfärden till city var som vi tänkte. Vi hoppade på, snackade lite med den jamaicanska chauffören och gick sen upp och satte oss. Bakom en brud som var helt otrolig. Långa french manicure naglar som fixade och drog och pillade och rättade till det långa håret hela tiden. Översminkad. Söndersolad. Muskorta shorts.Mun som babblade konstant på grov irländska. Haha hon pratade och viftade och var helt oj.

Hoppade av på Parnell Street som vanligt med "bruden" i armkrok mellan oss men vi förlorade henne ganska snart till ett killgäng. Fortsatte sedan mot över den romantiska pittoreska bron och letade efter någonstans att äta. "vilket billigt hak som helst" sa vi. Oj så fel det blev igen. Vi stod och tittade på menyn utanför restaurangen. 10 euro, okej vi hade tänkt typ under tio men maten lät god och vi orkade inte leta vidare. Stället har dörrvakt. Hmm, överkomligt billig mat men dörrvakt. Visst. Kommer in i ett högt tornrum typ med en lång snirklande trappa till restaurangen.

Sen wow, fancy pancy. Blir placerade vid ett bord vid fönstret och får menyn. 10 euro? My ass. Billigaste går på 15.95 och vi funderar på om man på något snyggt sätt kan smyga ut innan de hinner ta upp på beställningen. Vi skäms lite smått genom hela resturangbesöket. Vi är de enda under 20 och vi är de enda som inte kör trerätters kitet och olika drycker och shit. Ge oss vår dumma mat, låt oss äta i fred utan "is everything fine girls? does it taste good? you wanna look at the deserts?" Nej! Vi vill hoppa ut från fönstret och ta maten med oss. Även fast Moas stew har äcklig selleri i. Maten var god määän priset gjorde att det smakade ont i plånboken.

 Jaja, mot The Globe och Ri-Ra och dansgolv! För dansgolv kan väl inte bli fel? JO! Fem tjejer som gungar obekvämt på ett badrumsstort golv, lågstadiediskoljus, och fruktansvärt odansig musik. Fel fel fel. Till råga på allt sitter vi hela kvällen och lyssnar på moralpredikan från en 30årig snubbe som tycker det är förfärligt trånga dansgolv och dregliga killar. Hallå gubbe, vi är 19år och skiter i om du har kommit underfund med vem du är och vaknar med solsken och fred i sinnet. Party party är vårt livsmotto. Inte "fred måste komma inifrån och fy för att inte prova sina vingar". Sen trodde vi att vi kunde skaka av honom och smita iväg till ett riktigt dansgolv men neeej han är så himla väluppfostrad att han följer oss till taxin och väntar tills vi åker iväg. Kvällen var ändå slut så nöjda med att åka taxi (heja taxi, fy för billig buss) satt vi som kollin och åkte genom den irländska natten hem till vår underbara säng.

GREETINGS FROM DUBLIN